Info Panel
You are here:   Home  /  Historie  /  “Sillsalaten” [1860.03.17]

“Sillsalaten” [1860.03.17]

“Det största beviset på Svenska folkets kärlek för sin Konung och hans ätt var, att det med tystnad lät utbytet af flaggorna ske; ty uti vår gamla, blågula Svenska flagga, som svajat öfver Lützens blodbestänkta fält, blåsa vår ära, våra minnen och tusende dödar. Sjömannen, som förr med glädje och stolthet seglade under den till aflägsna haf, och kände sitt hjerta klappa af stolhet, då den hissades, han ser den nu hissas med förakt och smärta, och, sedan den fått sina främmande tillsatser, kallar han den för sillsalaten och harlekinsmanteln. Det må stå Norrmännen fritt att förakta dessa färger, som förr voro vår glädje; vi vilja behålla dem, sådana de voro före 1844, ty uti det hvita kors på röd grund, som då utgjorde föreningstecknet, sågo vi ett minne af tappra fiender, ett minne af Juels och Tordenskjolds dagar, sorn vi högakta och äro lyckliga af att ega. Hellre än att eftergifva ett enda jota af dessa fordringar, hellre då unionens uplösning. Må Konungen behålla? in dubbelkrona, men må de båda länderna vara fristående riken. Det står sedan Norrmännen fritt, att genom lysande bedrifter förskaffa sig en ära och ett namn i historien, liknande våra, och vi skola hålla oss skadeslösa genom Danmarks vänskap.”1

  1. Mauritz, B. «Protokoll, hållne hos högloflige ridderskapet och adeln vid Riksdagen i Stockholm.» b.4. AdP 1859-60 s203. Typografiska Förenings Boktryckeri. Stockholm, 1860
■   1860  /  Historie  /  Sist oppdatert 2021.10.04. av antipodes café  /